Wessmans sanning

Jag vill inte använda ordet låtsaspappa.
För liksom, vadå låtsas?
Är man inte på riktigt då?
För min man är mer "på riktigt" än mina barns biologiska fädrar.

Min son har inte träffat sin far på 1 år nu.
Innan det var han inte närvarande pga behandlingshem.
Och innan det så var han inte närvarande pga missbruk.

Min man har varit med i min sons liv sedan 1 års ålder.
Han har alltså varit både mer närvarande och mer på riktigt än fadern som delar generna.

Det är min man som varit där de skrikiga nätterna, som har lagat middag, frukost och lunch.
Det är min man som har tröstat när Eddie slagit sig eller varit rädd för mörkret.
Han som har varit med och köpt kläder, skor, presenter och julklappar.
Det är min man som har förklarat och svarat på alla de frågor ett litet barn har om universum och dess funktion.
Det är han som bytt blöja, ställt upp när jag varit sjuk eller jobbat sent.

Sen ska folk ifrågasätta varför Eddie kallar T för pappa?
Vad är en pappa för er då?
Måste man dela blodsband för att vara en pappa?
Är det de enda som behövs?
Eller är det den som finns där för en? Som älskar en?
Om det handlar om blodsband så har inte min man några föräldrar, för han är ju adopterad?

Nej snälla. Ta ett steg utanför er box och se hur familjer är byggda idag.